Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Det händer för mycket annat i livet just nu. Det finns inte mycket tid och energi över till bloggande, verkar det som.
Avhandlingen börjar ta form och jag sitter mest vid datorn eller med näsan i forskningsartiklar numera. Det är intensivt, krävande och ibland fullkomligt energidränerande. Men det är samtidigt en fantastisk upptäcksresa! Tänk att det jag gjort/gör hänger ihop med vad andra forskare gjort tidigare, i andra länder och kulturer. Ja, detta är stort, det är överväldigande och spännande. :)
Men, livet innehåller även avkoppling. Även om stickningen går på sparlåga, blir som högst några varv om dagen, så läser jag skönlitteratur varje dag. Min överhettade hjärna behöver lite lättsmälta ord emellanåt. När jag ser tillbaka på de senaste böckerna jag läst så är det tydligt att det är berättelser om relationer som intresserar mig, berättelser om livets upp- och nergångar, om kärlek och hopp. Här är några böcker jag varmt rekommenderar:
Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är en underbar skildring av förälskelsens kraft och om modet att våga bryta upp ur det etablerade livet. Jag blev djupt berörd av denna historia.
Kärlekens historia av Nicole Krauss är även det en berättelse om kärlek. Det tog ett tag innan berättelsen tog "fart", det var lite rörigt i början. Men den är helt klart läsvärd om man gillar relationsromaner.
En bok som bara måste läsas (och sedan gärna ses på film!) är Niceville av Kathryn Stockett. Det är en fantastisk berättelse om mod och vänskap. Och så får man lite retrokänsla från det ljuva 60-talet. Ah, lyckliga ni som ännu har kvar att läsa denna bok. :)
Och för er som tycker om deckare så är ju islänningen Indridasons böcker bra. Jag har läst/lyssnat på ett par förut, men nyss läste jag Änglarösten. Bra deckare helt enkelt.
Och så ett par böcker som får betyget "sådär":
En dag av David Nicholls tyckte jag inte riktigt levde upp till sitt "rykte". Det litterära greppet att berätta historien genom att skildra samma dag varje år är visserligen lite kul, men jag tyckte karaktärerna var rätt så stereotypa och lite överdrivna. Nej, denna bok var bara sådär.
Jag har också läst de två efterföljande böckerna till Berlinerpopplarna: Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag tyckte mycket om den första delen, men de två senare böckerna blev jag besviken på. Eremitkräftorna upplevde jag mest som en transportsträcka till den sista avslutande delen. Och den var väldigt tung och sorglig.
