Sköna maj, välkommen!

Jag har inte varit overksam de senaste månaderna, trots att man lätt kan tro det när man ser frånvaron av blogginlägg. Nej, livet har varit fullt med läsande och skrivande. Jag har suttit otaliga timmar böjd över antingen andras eller egna texter. Men nu, nu är avhandlingen färdigskriven! Inlämnad till tryckeriet. Det känns.... obeskrivligt skönt, och samtidigt lite läskigt. Nu ska ju avhandlingen snart offentligen försvaras. Hu. Men, det är så det går till i akademin.

Denna febrila verksamhet till trots, så har jag faktiskt även hunnit med lite stickande och virkande. Jag ska ta mig tid till att fota mina alster och visa upp dem här. Intressant nog har jag haft mycket större lust att påbörja nya pysselprojekt än avsluta gamla. Kanske behöver man helt enkelt balans. Om det är något som man helt enkelt måste avsluta i tid, oavsett, så kanske man behöver lite friare tyglar i annat man företar sig. Kanske. Jag hoppas att jag får lust att avsluta mina påbörjade pysselprojekt så småningom, för de börjar bli ganska många vid det här laget.

Allting har sin tid...

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Det händer för mycket annat i livet just nu. Det finns inte mycket tid och energi över till bloggande, verkar det som.

Avhandlingen börjar ta form och jag sitter mest vid datorn eller med näsan i forskningsartiklar numera. Det är intensivt, krävande och ibland fullkomligt energidränerande. Men det är samtidigt en fantastisk upptäcksresa! Tänk att det jag gjort/gör hänger ihop med vad andra forskare gjort tidigare, i andra länder och kulturer. Ja, detta är stort, det är överväldigande och spännande. :)

Men, livet innehåller även avkoppling. Även om stickningen går på sparlåga, blir som högst några varv om dagen, så läser jag skönlitteratur varje dag. Min överhettade hjärna behöver lite lättsmälta ord emellanåt. När jag ser tillbaka på de senaste böckerna jag läst så är det tydligt att det är berättelser om relationer som intresserar mig, berättelser om livets upp- och nergångar, om kärlek och hopp. Här är några böcker jag varmt rekommenderar:

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är en underbar skildring av förälskelsens kraft och om modet att våga bryta upp ur det etablerade livet. Jag blev djupt berörd av denna historia.

Kärlekens historia av Nicole Krauss är även det en berättelse om kärlek. Det tog ett tag innan berättelsen tog "fart", det var lite rörigt i början. Men den är helt klart läsvärd om man gillar relationsromaner.

En bok som bara måste läsas (och sedan gärna ses på film!) är Niceville av Kathryn Stockett. Det är en fantastisk berättelse om mod och vänskap. Och så får man lite retrokänsla från det ljuva 60-talet. Ah, lyckliga ni som ännu har kvar att läsa denna bok. :)

Och för er som tycker om deckare så är ju islänningen Indridasons böcker bra. Jag har läst/lyssnat på ett par förut, men nyss läste jag Änglarösten. Bra deckare helt enkelt.

Och så ett par böcker som får betyget "sådär":

En dag av David Nicholls tyckte jag inte riktigt levde upp till sitt "rykte". Det litterära greppet att berätta historien genom att skildra samma dag varje år är visserligen lite kul, men jag tyckte karaktärerna var rätt så stereotypa och lite överdrivna. Nej, denna bok var bara sådär.


Jag har också läst de två efterföljande böckerna till Berlinerpopplarna: Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag tyckte mycket om den första delen, men de två senare böckerna blev jag besviken på. Eremitkräftorna upplevde jag mest som en transportsträcka till den sista avslutande delen. Och den var väldigt tung och sorglig.

Mina allra första muddar!

 Jag har länge tänkt att jag ska sticka ett par muddar. Det verkar värma så skönt runt handlederna i höst- och vinterkylan. Jag letade i mina garngömmor och hittade dessa nystan. Underbart mjukt alpackagarn med silke. Perfekt!

Efter att ha surfat runt lite efter lämpliga mönster fastnade jag för Tant Koftas fina uddmuddar. De blev jättefina! Garnet är tunt och jag har stickat med strl 2,5mm så uddarna blev många. Jag är jättenöjd och de värmer så skönt.

Höstsjalar

Jag har stickat färdigt två sjalar nyligen. En Citron och en sjal i Dropsmönster. Återstår att fästa trådar och blocka. Men det känns ändå skönt att vara klar. Nåja, nästan klar. :)

Den lila Dropssjalen är stickad i TeeTee Elegans och den syrenfärgade Citron är stickad i Rowan KidSilk Haze. Båda är underbart mjuka. Citron ska min vän N få. Dropssjalen behåller jag själv.

Det gick åt ett nystan Elegans respektive 4 nystan KidSilk Haze. Bara att fästa lite trådar nu då. Och blocka. Sedan "får" jag påbörja ett nytt projekt. Visst?

Sådärja!

Så har jag ett UFO mindre, och sonen ett par nya sockar. Bättre kan det väl knappast bli. Alla nöjda och glada. :)

Kreativ problemlösning...

Vad gör man när garnet, som man köpt i London för mer än ett år sedan, inte räcker? Får panik??? Nej, självklart inte! Man suckar lite irriterat och sedan "designar" man om mönstret och hittar på lite eget. Sagt och gjort. Så här blev min Blithe till slut:Jag förlängde tröjan i livet och märkte för sent att garnet inte skulle räcka till holkärmarna. Så då fick den bli tvåfärgad. Knapparna, också införskaffade i London samtidigt som garnet, är pärlemorskimrande så då fick kontrastfärgen bli benvit. För att ytterligare markera det vita så virkade jag en kant runt halsen och sprundet. Det funkar, tycker jag. Är faktiskt riktigt nöjd. Tröjan har mycket bra passform (bra att jag förlängde den!) och garnet är underbart mjukt (Rowan Fine Milk Cotton). Detta kommer att bli en favorit. :) Inser att det faktiskt är min första Kim Hargreaves kreation. Och med min alldeles egna touch, dessutom.

Vad gör man nu? När ännu ett UFO blivit ett FO? Jo, man firar med att påbörja ett nytt projekt. Natürlich! Och tänka sig, som av en händelse hittade jag detta mönster på en liten topp och dessa garner i högarna. Är det en match tro?

Jeansgarnet är precis som jeans: det bleks med tiden och krymper när man tvättar det. På längden, inte på bredden. Bara till att ta fram miniräknaren då och börja beräkna... Nej, här behövs en stor kopp kaffe först! :)

Det tar sig...

Ja, sakta men säkert så blir det ena UFO:t efter det andra färdigt. Men det är snigelfart. Nu har äntligen mina hourglass blivit ett helt par. Jag gillar både mönstret och färgen på garnet.
Så, när ett UFO är färdigt är det ju dax att ta tag i nästa. Det fick bli Blithe. För många månader sedan (minns faktiskt inte hur många...) såg hon ut så här:

Men nu i veckan har jag verkligen fått fart på stickandet. Framstycket är klart och bakstycket nästan klart. Återstår sedan bara korta holkärmar och lite halskant. Jag börjar tro att jag faktiskt hinner använda denna underbara sommartopp innan det blir höst - i år! :)

Det är intressant hur vissa färger inte riktigt gör sig på foton. Den "riktiga" nyansen är lavendelblå och någonstans mittemellan de två fotona ovan. Fint blir det. Och underbart mjukt är garnet (Rowan Milk Cotton).