Clapotis färdig

Äntligen kan jag rapportera om ett avslutat projekt! Min Clapotis är nu färdig. Hon blev ca 180 cm lång och jag har valt att inte blocka henne. Jag gillar att sjalen liksom rullar ihop sig lite. Hon är tunn och len och kommer definitivt att bli en favorit. Vikt: endast 56 g!

Garn: Handmaiden Seasilk.

Påbörjad: Februari 2008

Klar: April 2008

Stickfaktor: Medel. Det var bitvis lite enformigt att sticka detta mönster, å andra sidan en bra TV-stickning. Men ofta vägdes enformigheten upp av den helt ljuvliga känslan av att sticka i silkegarnet.

Min första KAL!

Jag har nu anmält mig till min allra första KAL (knit-along). Det är Stickameras Juno Regia KAL. Jag fick plötsligt världens huvudbry över vilket garn jag skulle välja. Sommaren närmar sig (förhoppningsvis) och jag vill ha ett härligt tunt och skirt garn till denna sjal. Garnförrådet hyser inga mängder av dylika garn så jag var snabbt på Garnhärvan och beställde ett par garner. Nu väntar jag med spänning på leverans.

Under tiden får jag väl sticka på Clapotis som en galning. Det vore ju toppen om den första sjalen blev färdig innan nr 2 påbörjades... (oj, vad jag låter präktig och välstrukturerad...). :)

Sakta men säkert...

...växer Clapotis fram. Garnet är så mjukt och lent; det är en fröjd att sticka med det. Sjalen kommer definitivt att bli en favorit. Jag gillar färgerna - blå, bruna och lila som mjukt övergår i varandra. Detta är nog det lyxigaste jag stickat hittills!

Och vem ska få den då? Ja, men det ska ju jag! :)

Eftersom jag har varit sååå duktig...

... och stickat klart de fluffiga halsdukarna måste jag ju belöna mig själv med något. Så efter att ha konsulterat garnförrådet en stund valde jag det här silkegarnet från Handmaiden. Garnet ska få bli en Clapotis. Det blir en tunnare variant än på bilden i mönstret och jag tror att det passar mig bättre. Färgerna går i blått och brunt med lite stänk av lila. Det passar min garderob perfekt.

Så glad i hågen började jag sticka på mitt nya projekt. Det var inte så lätt som jag först trott. Garnet är mycket tunnt och lite halkigt. Stickor nr 5 visade sig vara alldeles för stort; jag bytte till nr 4 och det blev bättre. Efter tre försök fick jag till det. Men mina stickmarkörer är ohyggligt otympliga. Inspirerad av Anna, tog jag fram mina pärlor och gjorde egna stickmarkörer. Tyvärr var öglan för liten och de passar inte alls. När jag tittade noga hur Anna har gjort sina markörer så har hon vajer även i öglan. Självklart, kan man ju tycka - då kan man få en riktigt stor ögla som passar många tjocklekar. Så tillsvidare får jag kämpa på med de hemska plastmarkörerna tills jag orkar göra om mina pärlmarkörer...