Kreativ problemlösning...

Vad gör man när garnet, som man köpt i London för mer än ett år sedan, inte räcker? Får panik??? Nej, självklart inte! Man suckar lite irriterat och sedan "designar" man om mönstret och hittar på lite eget. Sagt och gjort. Så här blev min Blithe till slut:Jag förlängde tröjan i livet och märkte för sent att garnet inte skulle räcka till holkärmarna. Så då fick den bli tvåfärgad. Knapparna, också införskaffade i London samtidigt som garnet, är pärlemorskimrande så då fick kontrastfärgen bli benvit. För att ytterligare markera det vita så virkade jag en kant runt halsen och sprundet. Det funkar, tycker jag. Är faktiskt riktigt nöjd. Tröjan har mycket bra passform (bra att jag förlängde den!) och garnet är underbart mjukt (Rowan Fine Milk Cotton). Detta kommer att bli en favorit. :) Inser att det faktiskt är min första Kim Hargreaves kreation. Och med min alldeles egna touch, dessutom.

Vad gör man nu? När ännu ett UFO blivit ett FO? Jo, man firar med att påbörja ett nytt projekt. Natürlich! Och tänka sig, som av en händelse hittade jag detta mönster på en liten topp och dessa garner i högarna. Är det en match tro?

Jeansgarnet är precis som jeans: det bleks med tiden och krymper när man tvättar det. På längden, inte på bredden. Bara till att ta fram miniräknaren då och börja beräkna... Nej, här behövs en stor kopp kaffe först! :)