Har på senaste tiden läst ett intressant inlägg på Knitting Daily om att vara en rädd eller orädd stickerska. Den tråden har även andra stickbloggare tagit upp. Så jag har funderat en del på om jag är en orädd stickerska. Visst är jag det, tänker jag snabbt. Jag gör det jag vill göra och provar gärna nya saker. I höstas stickade jag t.ex. för första gången efter en engelsk stickbeskrivning. Jag har även provat på att sticka spetsmönster (sjalen Birch) och nya sorts sockar (Monkey istället för raggsockar). Och visst hittar jag på lite egna mönster ibland. Jag tycker om att utforska och provar gärna nya garner och nya mönster.
Jag lutar mig tillbaka i soffan och tar upp mitt sticke med en förnöjd min. Ja, jag är en orädd stickerska, tänker jag igen.
Men jag lägger ner sticket igen och leendet stelnar en aning. För visst har jag sånt som jag är rädd för. Sånt som jag skulle vilja göra men inte riktigt vågar. Ja, jag bekänner härmed att jag skulle vilja gå på stickcafé, men jag känner ju ingen där och då drar jag mig för det....
Mmmm, jag ska nog sitta här i soffan i hemmets trygga famn och samla mer mod. En dag, snart, ska jag gå på stickcafé. Då kan jag kalla mig en orädd stickerska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar