Bra och mindre bra läsäventyr

Vad kan man göra en regning semesterdag förutom att sticka? Jo, man kan naturligtvis krypa upp i soffan och läsa en bra bok. :) Och det ska jag göra alldeles strax. Men först ska jag redovisa vad jag läst den senaste tiden.

Brustna hjärtans café av Lolly Winston är en varm och trevlig berättelse om en kvinna som försöker hantera sin sorg efter sin bortgånge make. Trots att den bitvis är sorglig (jodå, det kom en och annan tår) så är den varm skriven och lättläst. En bra bok som man blir varm av. Jag fick den av en hemlig bokbytarvän och den har stått en tag i bokhyllan. Tack!

En annan bok som verkligen är läsvärd är I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Detta är en skrämmande berättelse om mord - direkt ur verkligheten - och inget för känsliga läsare. Henschen skriver återigen om personer ur sin familj och om verkliga händelser. Språket är fanastikt och fångar en verkligen i historien, trots att man från början vet hur det ska gå. Om du inte har läst den - gör det!

Jag är inte alltid så snabb att läsa de böcker som är på topplistorna. Så först nu har jag läst Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde. Tyckte mycket om den. Personskildringarna är varma och berättelsen flyter lätt. En varm berättelse om lite udda personer och deras något besynnerliga liv. Jag har redan börjat läsa fortsättningen.

En annan bok som verkligen berörde mig djupt är Kärleken till Frank av Nancy Horan. Boken handlar om en kvinna som förälskar sig i en berömd arkitekt och tvingas välja mellan att stanna hos sina barn eller följa med sin älskade. Hon ställs inför svåra livsval och man blir djupt berörd. Mycket läsvärd.

I bokklubben läste vi En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En fantastisk skildring av Biafrakriget genom ett par systrars liv. Jag tyckte mycket om den här boken. Kriget skildras mer på distans och personerna upplevs även de på lite distans. Men trots det så fångar berättelsen ens intresse.

Jag har även läst ett par böcker som är ganska bra, men inte riktigt så där toppenbra som ovanstående. En av dem är Sorgesång av Siri Hustvedt som vi läste i bokklubben i våras. Berättelsen berör inte och personerna beskrivs lite ytligt. Den fick bara medelbetyg men är ändå läsvärd.

Deckare hör ju sommaren till och jag har läst några stycken. Men de är inte särskilt bra. I bokklubben läste vi den omtalade Hypnotisören av Lars Kepler. Den var spännande från första början och en riktig bladvändare. Men historien var för splittrad och hade för många sidospår. En annan deckare jag läst är Fladdermusmannen av Jo Nesbö. Oxå den en spännande historia men men ännu en nerdekad polis. Känns inte varken nytt eller spännande. Den tredje deckaren som jag inte var särskilt imponerad av är Den trägne odlaren av John Le Carré. Ovanligt, Le Carré tillhör mina favoritförfattare och skriver vanligtvis mycket bra böcker. Men denna historia, trots att den är välskriven, är bitvis tråkig och ointressant. Det blir aldrig riktigt spännande. Nej, för er som gillar deckarhistorier finns det betydligt bättre böcker än dessa tre.

En annan bok som jag inte rekommenderar är Labyrinten av Kate Mosse. Det är två parallella historier, varav en utspelar sig i nutid och en på medeltiden. Historierna vävs samman i slutet men det hela känns rätt tramsigt. Man har fått nog av mystik efter Dan Browns framfart. Men för er som gillar det ockulta och hemliga symboler och medeltida mystik kanske detta är en bra bok. Jag tröttnade ganska snabbt.