Vad ska det bli av dig?

Just nu känner jag ett starkt behov av att påbörja nya projekt, att se framåt, uppåt, drömma nya drömmar och skapa nya saker. Kanske har det att göra med att jag om bara några dagar avslutar ett stort projekt som jag ägnat flera, intensiva men roliga, år åt? Vem vet. Förmodligen har det betydelse.

Avslut är ju lite sorgliga i sig. Oåterkalleliga. Man sätter punkt. Men i mitt fall så innebär ju min examen inte så omvälvande förändringar. Jag kommer att fortsätta min tjänst på universitetet och undervisa som jag gjort. Men forskningen. Ja, den måste jag ju fundera över hur och vad jag vill göra med. Men det är ju positiva bekymmer.

Tillbaka till behovet av nya projekt. Jag har den här rullen härligt silkegarn i mina gömmor. Det har legat där och bara väntat på att få bli något fantastiskt vackert. Men vad? Ja... det vet jag inte riktigt än. Jag köpte det i San Fransisco för fyra år sedan, och sedan dess har det legat och vilat. Men nu är det dags. Kanske en sjal?

Äntligen något att visa upp!

Det senaste halvåret har varit hysteriskt stressigt. Jag har mest suttit böjd över böcker och datorn, läsande, grubblande, skrivande. Men lite då och då har jag faktiskt stickat lite. Och kan nu visa upp två färdiga alster:

 Denna sjal ska min handledare A få. Hon har varit ett stort stöd under hela min doktorandtid och det ska bli jättekul att få ge henne den. Hoppas att hon gillar den! Jag minns inte i skrivande stund var jag hittat mönstret (huvudet är fullt med annat), eller vilket garn jag använt! Men det var ett roligt mönster att sticka och resultatet blev bra. Fint och enkelt. Men ändå lite speciellt.

Jag är även klar med mina Falling Tears' sockor som jag påbörjade för två år sedan. Jag gjorde dem lite kortare i skaftet, som vanligt, annars följde jag mönstret. Garnet är Regia Silk, ett mjukt och skönt garn. Jag har redan använt dem en del. Är supernöjd.

Om ett par dagar är det dags, då ska jag offentligen försvara min avhandling och fyra års arbete. Hua. Men det ska nog gå bra. Sedan är det väl dags att denna blogg genomgår en metamorfos. Det är ju då inte längre en doktorand som skriver här... utan en nybakad doktor... Om allt går som planerat! :) Får återkomma om det.

Sköna maj, välkommen!

Jag har inte varit overksam de senaste månaderna, trots att man lätt kan tro det när man ser frånvaron av blogginlägg. Nej, livet har varit fullt med läsande och skrivande. Jag har suttit otaliga timmar böjd över antingen andras eller egna texter. Men nu, nu är avhandlingen färdigskriven! Inlämnad till tryckeriet. Det känns.... obeskrivligt skönt, och samtidigt lite läskigt. Nu ska ju avhandlingen snart offentligen försvaras. Hu. Men, det är så det går till i akademin.

Denna febrila verksamhet till trots, så har jag faktiskt även hunnit med lite stickande och virkande. Jag ska ta mig tid till att fota mina alster och visa upp dem här. Intressant nog har jag haft mycket större lust att påbörja nya pysselprojekt än avsluta gamla. Kanske behöver man helt enkelt balans. Om det är något som man helt enkelt måste avsluta i tid, oavsett, så kanske man behöver lite friare tyglar i annat man företar sig. Kanske. Jag hoppas att jag får lust att avsluta mina påbörjade pysselprojekt så småningom, för de börjar bli ganska många vid det här laget.

Allting har sin tid...

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Det händer för mycket annat i livet just nu. Det finns inte mycket tid och energi över till bloggande, verkar det som.

Avhandlingen börjar ta form och jag sitter mest vid datorn eller med näsan i forskningsartiklar numera. Det är intensivt, krävande och ibland fullkomligt energidränerande. Men det är samtidigt en fantastisk upptäcksresa! Tänk att det jag gjort/gör hänger ihop med vad andra forskare gjort tidigare, i andra länder och kulturer. Ja, detta är stort, det är överväldigande och spännande. :)

Men, livet innehåller även avkoppling. Även om stickningen går på sparlåga, blir som högst några varv om dagen, så läser jag skönlitteratur varje dag. Min överhettade hjärna behöver lite lättsmälta ord emellanåt. När jag ser tillbaka på de senaste böckerna jag läst så är det tydligt att det är berättelser om relationer som intresserar mig, berättelser om livets upp- och nergångar, om kärlek och hopp. Här är några böcker jag varmt rekommenderar:

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är en underbar skildring av förälskelsens kraft och om modet att våga bryta upp ur det etablerade livet. Jag blev djupt berörd av denna historia.

Kärlekens historia av Nicole Krauss är även det en berättelse om kärlek. Det tog ett tag innan berättelsen tog "fart", det var lite rörigt i början. Men den är helt klart läsvärd om man gillar relationsromaner.

En bok som bara måste läsas (och sedan gärna ses på film!) är Niceville av Kathryn Stockett. Det är en fantastisk berättelse om mod och vänskap. Och så får man lite retrokänsla från det ljuva 60-talet. Ah, lyckliga ni som ännu har kvar att läsa denna bok. :)

Och för er som tycker om deckare så är ju islänningen Indridasons böcker bra. Jag har läst/lyssnat på ett par förut, men nyss läste jag Änglarösten. Bra deckare helt enkelt.

Och så ett par böcker som får betyget "sådär":

En dag av David Nicholls tyckte jag inte riktigt levde upp till sitt "rykte". Det litterära greppet att berätta historien genom att skildra samma dag varje år är visserligen lite kul, men jag tyckte karaktärerna var rätt så stereotypa och lite överdrivna. Nej, denna bok var bara sådär.


Jag har också läst de två efterföljande böckerna till Berlinerpopplarna: Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag tyckte mycket om den första delen, men de två senare böckerna blev jag besviken på. Eremitkräftorna upplevde jag mest som en transportsträcka till den sista avslutande delen. Och den var väldigt tung och sorglig.