Clapotis färdig

Äntligen kan jag rapportera om ett avslutat projekt! Min Clapotis är nu färdig. Hon blev ca 180 cm lång och jag har valt att inte blocka henne. Jag gillar att sjalen liksom rullar ihop sig lite. Hon är tunn och len och kommer definitivt att bli en favorit. Vikt: endast 56 g!

Garn: Handmaiden Seasilk.

Påbörjad: Februari 2008

Klar: April 2008

Stickfaktor: Medel. Det var bitvis lite enformigt att sticka detta mönster, å andra sidan en bra TV-stickning. Men ofta vägdes enformigheten upp av den helt ljuvliga känslan av att sticka i silkegarnet.

Tankar om rolig och tråkig stickning

Jag läste nyss Blyga killens funderingar om sin mössa som var så tråkig att sticka. Vad är det som gör att vissa projekt, som verkar så lovande, blir så oerhört tråkiga att sticka? Är det att det är för enkel stickning - inte tillräckligt utmanande? Eller är det att själva alstret blir fult eller fel?

Ja - handen på hjärtat - varför är vissa projekt i Korgen-för-aktiva-stickningar så oaktiva? För egen del beror det nog på att jag tycker att det är mer spännande att påbörja projekt, att testa hur ett mönster blir eller se hur ett garn blir när man stickat med det. Sedan kommer en fas när man bara ska sticka på - nyhetens behag har svalnat. Då känns det genast mindre kul. Men en del projekt är roliga hela vägen, från uppläggning till avmaskning. Varför det? Varför var t.ex. Birch rolig att sticka, trots det ganska enformiga mönstret hela vägen? Och varför var fingervantarna roliga att sticka, trots att mönstret var enkelt och inte särskilt utmanande att sticka? Jag vet faktiskt inte. Det var bara kul...

Har ni några funderingar kring rolig och tråkig stickning?

Ruskig historia

Jag har nyligen läst en mycket bra och läsvärd bok: Egyptologens gåta av Arthur Phillips. Det är en annorlunda spänningsroman som verkligen biter sig fast. Berättelsen kommer fram genom dagboksanteckningar och brev och man vill inte lägga i från sig boken förrän man läst färdigt. Jag har gått i flera dagar och funderat på berättelsen och fattat ännu mer om vad som faktiskt utspelade sig. Detta är en av de bättre böcker jag läst på sistone.

Juno börjar arta sig

Så nu när Lace ribbon är påbörjad kan hon vila lite i stickkorgen. Jag har istället kastat mig över mitt andra sjal-projekt: Juno Regia. Jag valde det benvita garnet Elegant från Teetee och stickor 2 1/2. Sjalen kommer att bli härligt tunn och skir! Perfekt till sommaren. Även om bildbevis finns här, så kan jag inte låta bli att visa hur det blir:

Mönstret kräver en del fokus, men det blir lättare längre fram, på själva "raksträckan".

Bekännelse...

Vad gör en sann stickoman? Jo, i väntan på att det beställda garnet (som ska bli en Juno Regia) ska komma, går hon förbi en garnbutik på vägen hem från jobbet och köper lite nytt garn. Vadå'rå? Jo, asså, mors dag är ju snart och det vore väl kul att ge lilla mamma en fin sjal? Ja,visst! Jag (alltså ovan nämnda stickoman) kom hem med fyra nystan av det ljuvligaste alpacka-silkegarn man kan tänka sig.

Det röda garnet ska bli en Lace Ribbon till lilla mamma. Och det vita garnet ska... Fast det kanske jag inte ska skriva här... ;)

Det intressanta i historien utspelar sig nämligen när denna stickoman kommer hem och ska hämta dagens post i brevlådan. Vad finns väl där, om inte garnleverans från pålitliga Garnhärvan? Ha! Nu så har jag plötsligt flera garner som ska nystas och stickas sjalar av.

Härligt, eller hur?

I sådana här allvarliga fall av projektkrockar finns bara en lösning: att ta första garn inom räckhåll och börja på en gång. Jag tog alltså det röda garnet (Alpacka-Silke från Blue Sky), bambustickor 3,75 och räknade snabbt ut att jag behövde minska antal maskor med 9 (en rapport) eftersom silkegarnet är lite tjockare än garnet i mönsterbeskrivningen. Några härliga stunder senare har följande uppnåtts: en stump spetssjal. Puh! Nu kan den vila några dagar i korgen och bekanta sig lite med andra påbörjade projekt utan att skämmas.

Och jag kan kasta mig över sjalgarn nr 2. Den stora frågan här är vilket garn ska jag välja till Juno Regiaprojektet? Lila Merinosilk eller benvitt Elegance? Svåra beslut måste tas... Det lutar åt det benvita Elegance. Man vill ju gärna ha något somrigt att sticka på just nu.

Ett riktigt UFO

Jag såg att en stickbloggare har visat upp oavslutade projekt som hamnat långt ner i gömmorna. I en anda av vårstädningsiver har även jag rensat i garnförrådet. Och se vad som gömde sig där:

Ett UFO i form av en misslyckad sjal i Drops Vivaldi. Det ser mer ut som en mås än en sjal. Överkanten är alldeles för lös och underkanten för hård. Det kommer ingen blockning i världen att kunna åtgärda. Dessutom är sjalen för liten. Men garnet är ju härligt. Gillar verkligen färgen. Kanske skulle man orka repa upp och återanvända garnet? Kanske...

Min första KAL!

Jag har nu anmält mig till min allra första KAL (knit-along). Det är Stickameras Juno Regia KAL. Jag fick plötsligt världens huvudbry över vilket garn jag skulle välja. Sommaren närmar sig (förhoppningsvis) och jag vill ha ett härligt tunt och skirt garn till denna sjal. Garnförrådet hyser inga mängder av dylika garn så jag var snabbt på Garnhärvan och beställde ett par garner. Nu väntar jag med spänning på leverans.

Under tiden får jag väl sticka på Clapotis som en galning. Det vore ju toppen om den första sjalen blev färdig innan nr 2 påbörjades... (oj, vad jag låter präktig och välstrukturerad...). :)

Ja, där ser man...

Jag har också gjort testet. Här är mitt resultat:

Spännande läsning

En relativt ny bekantskap är den isländske författaren Arnaldur Indridason. I somras lystnade jag och M på en ljudbok - Kvinna i grönt - och tyckte mycket om den. Nu har jag läst en bok av samma författare: Mannen i sjön. Det är en ruskigt spännande historia, eller två parallella historier, en i nutid och en historisk. Väl värd att läsa. Man kan knappt lägga ifrån sig boken för man vill ju veta hur det går.

Sedan är det lite roligt med de islänska namnen som man knappt kan uttala och den karga isländska miljön.

Rapport från pysselfronten

Trots att det har varit sjukt mycket att göra de senaste veckorna och jag inte har kommit mig för att blogga, har jag inte alls legat på pyssellatsidan. Nej då, det har pysslats som vanligt. Här följer en liten rapport över lyckade och mindre lyckade alster.

Jag har blivit klar med fingervante nr 2. Det blev jättekul med de olika fingrarna och att de båda vantarna är så olika. Jag är jättenöjd och har använt vantarna flera gånger (självklart tillsammans med den matchande halsduken som blev klar i höstas).

Garn: Fabel, färg ljung

Stickfaktor: hög (mycket rolig stickning)

Påbörjad: mars 2008

Klar: april 2008

Under påskledigheten (som tillbringades i ett vintrigt småland) påbörjade jag mössan Shedir. Med stor entusiasm stickade jag det fina flätmönstret. Inga problem. Tills jag hade minskat första gången. Då började problemen. Jag fick inte ihop det - det stämde inte alls med mönstret. Ju mer jag försökte klura desto mer fel blev det. Och nu så har jag gett upp. Vackra Shedir har blivit ett UFO. I alla fall just nu. Längst ner i korgen hamnar hon, i väntan på hösten som förhoppningsvis för med sig ny inspiration (för mösstickning).

Jag har nämligen annat för mig just nu. Virkning är det som gäller. Rutorna till babyfilten har blivit fler...

Hemlispaket!!!

Jag har fått ett paket från min hemlis. Det var ett litet tag sedan, men jag har haft så mycket att göra den senaste tiden att jag inte ens gått i närheten av datorn. I paketet fanns två nystan med ett ljuvligt grönt ullgarn. Precis i min smak! Jag undrar just vad det ska bli av detta garn. Kanske en sjal eller en virkad poncho? Jag blev så inspirerad av Annas virkade poncho. Än så länge får garnet ligga bland mina andra garner och "mogna" lite.

I paketet fanns även lite annat smått och gott, bl.a. doftljus som doftar underbart, en fin anteckningsbok (för egna mönster eller drömprojekt?) och små burkar för småprylar.

TACK, min hemlis för de fina gåvorna! Jag blev jätteglad. :)