Jag läste nyss Blyga killens funderingar om sin mössa som var så tråkig att sticka. Vad är det som gör att vissa projekt, som verkar så lovande, blir så oerhört tråkiga att sticka? Är det att det är för enkel stickning - inte tillräckligt utmanande? Eller är det att själva alstret blir fult eller fel?
Ja - handen på hjärtat - varför är vissa projekt i Korgen-för-aktiva-stickningar så oaktiva? För egen del beror det nog på att jag tycker att det är mer spännande att påbörja projekt, att testa hur ett mönster blir eller se hur ett garn blir när man stickat med det. Sedan kommer en fas när man bara ska sticka på - nyhetens behag har svalnat. Då känns det genast mindre kul. Men en del projekt är roliga hela vägen, från uppläggning till avmaskning. Varför det? Varför var t.ex. Birch rolig att sticka, trots det ganska enformiga mönstret hela vägen? Och varför var fingervantarna roliga att sticka, trots att mönstret var enkelt och inte särskilt utmanande att sticka? Jag vet faktiskt inte. Det var bara kul...
Har ni några funderingar kring rolig och tråkig stickning?
1 kommentar:
Det är intressant det du skriver om roliga och tråkiga stickningar. Håller med dig. Det är svårt att veta iförväg hur en stickning blir. Tror att det beror både på mönstret men också på hur man trivs med garnet - och också sinnesstämning.
Skicka en kommentar